Hudtyper och påverkande faktorer
Huden delas för närvarande in i fyra olika typer eller tillstånd:
- Scanning electron microscope (SEM) bild av normal hud
Normal hud
När normala förhållanden föreligger beskrivs huden som problemfri: Huden har fina porer, är välförsörjd med blod, har en rosig färg och en jämn genomskinlighet. Den är varken för oljig eller torr och är, objektivt sett, problemfri. Hudens kondition kan rubbas väsentligt av inre och yttre faktorer.
- Scanning electron microscope (SEM) bild av torr hud
Torr hud
Torra fläckar på huden kan orsaka intensiv klåda och en stramande känsla. Huden ser ut att vara narig och fläckig och ibland även för tidigt åldrad.
Oljig hud
Karaktäriseras av förstorade porer fyllda med komedoner (svarta prickar). Oljig hud glänser, har oregelbunden genomskinlighet och ser ofta blek och gulaktig ut.
Blandad hud
Panna, haka och näsa är oljiga, medan kinderna verkar normala till torra.
Inre och yttre faktorer som påverkar huden
Inre (endogena) faktorer så som en av ovanstående hudtyper eller för vissa hudsjukdomar, såsom atopisk dermatit (neurodermatit), psoriasis eller iktyos.
Åldrandet av huden kan påverkas av yttre faktorer. När de gäller de inre faktorerna är det redan biologiskt bestämt. Den åldrande processen av huden är genetiskt bestämt och karaktäriseras av:
- Minskad kapacitet för cellregeneration och cellförnyelse
- Minskade talg (i)- och svettkörtelutsöndringar
- Tilltagande hårdhet av bindväven med minskad vattenbindande kapacitet
- Degeneration av elastiska fibrer
Stress och det tillfälliga hälsotillståndet kan påverka att vissa personer blir extra mottagliga för sjukdomliga hudproblem. Hormoner kan också ha en effekt på hudens kondition. Hormonella förändringar utlöser exempelvis pubertetsacne eller åldersrelaterad atrofi med början vid klimakteriet. Sjukdomar i endokrina körtlar (i), såsom binjurarna, är ofta associerade med förändringar i hudens kondition.
De yttre, miljöbetingade faktorerna inkluderar:
- Bildning av fria radikaler (i), särskilt på grund av UV-exponering, rökning, och alkohol
- Exponering för farliga ämnen, t.ex frätande ämnen
- Lufttemperatur och luftfuktighet
UV-strålning, föroreningar, läkemedel, giftiga ämnen, ozon och vissa födoämnen orsakar bildning av högaktiva fria radikaler (i). Dessa orsakar nedbrytningsprocesser i kroppsvävnader vilket resulterar i skador på cellerna. I huden bildas fria radikaler (i) huvudsakligen av UV-exponering. Åratal av oskyddad solexponering leder till kronisk hud skada och med denna för tidigt åldrande av huden.
Många människor, såsom hårfrisörer, murare och industriarbetare kommer i kontakt med en mängd olika typer av skadliga ämnen (i) på arbetsplatsen. Som ett resultat kan huden torka ut, till och med så mycket att eksem utvecklas.
Att duscha för ofta och länge med varmt vatten gör att huden förlorar sin naturliga återfuktning. Huden trokar ut och blir narig. Huden reagerar först på kyla genom sammandragning av hudens blodkärl för att skydda kroppen från att förlora för mycket värme. Ihållande långa temperaturer reducerar talgkörtelsekretionen och torkar ut huden.
I en bastu eller ett rum med centralvärme producerar svettkörtlarna mer svett, vilken snabbt avdunstar på grund av värme eller torr luft. Huden torkar ut.
Om exponering för de yttre faktorer som listas i tabellen är endast tillfällig, kan hudens skyddsmekanismer någorlunda hantera irritationen. Om exponeringen är alltför långvarig slutar hudens skyddsmekanismer att fungera. Huden är inte längre normal och frisk utan känslig och benägen att utveckla sjukdom.
